Dag 2 – Min första kärlek
Har varit en himla lugn lördags kväll måste jag säga. Och fyyyy vad skönt det har varit. Har bara lite kvar imorgon att fixa. Sen är allt klart. Jag kommer inte kunna sova inatt känns det som, jag är hel spänd inför imorgon (idag). Ska bli så kul med ny lya.. Igen jag vet. Men det är så jag lever just nu. I en liten resväska kan man säga, eller stor kanske är rätta ordet haha. För att fy vad kläder jag har insåg jag förut. Och detta är bara hälften eftersom resten är kvar i lägenheten i Vimmerby. Ja herregud haha. Mer kommer det ju bli då det snart är dags för mellandagsrean, oj oj! Och då ska jag åka till Linköping/Kalmar med mina bruuuuudar! :) Nu ska jag kolla på tv! Är helt slut känner jag, men kommer ändå inte kunna sova. Att byta lägenhet är nästan lite som julafton haha.
MIN FÖRSTA KÄRLEK -
Min första kärlek är ju inte min första kille jag hade precis. Jag ser det som så att den första kärlek är den man verkligen minns. Och min första kärlek är ju självklart Joel måste jag erkänna.. Och om jag skulle skriva om honom, ja då skulle jag skriva en hel bok kan jag lova haha. För det finns så mycket att skriva så det inte är klokt. Men iaf lärde jag känna Joel genom speedwayen, och detta var sommaren 2007. Och det var han som la till mig på lunar av alla tställen sen bytte vi msn och varje tisdags träffades vi på speedwaybanan. Då som vänner. Men jag minns den kvällen han skrev till mig att han gillade mig. Jag kunde inte sluta le och visste inte vad jag skulle säga. Men iaf månaderna fortsatte gå och vi träffades då och då. Första kyssen kom den 13 oktober. Sen förstörde jag allt mellan oss. Men sen den 20 december 2007 blev det han och jag. Faktiskt 3 år sen imorgon (måndag). Helt sjukt vad tiden gått fort måste jag säga. Men månaderna gick och gick. Jag trivdes med honom, och jag hade kul med han, kände mig trygg med honom, han fick mig att le och skratta, han fick mig att må så otroligt bra. Och jag var lyckligast i världen. Han visade mig en värld som jag aldrig trodde fanns. Allt var verkligen helt perfekt. Tills den dagen då allt verkligen förstördes. Och sen den dagen har ingen av oss litat på varandra. Allt har verkligen hänt under alla dessa år som vi känt varandra. Det är med han som jag gått igenom allt och inget. Skratt och gråt. Det är med han jag minns alla dagar med. Allt vi gjort. Ja allt helt enkelt. Jag kan sakna honom vissa stunder, det kan jag verkligen göra. Då det var som bäst mellan oss. Men Joel och jag vi hör inte ihop. Inte just nu iaf. Han är min vän och det är så det förblir just nu. Sen vad framtiden har att erbjuda det är en helt annan sak, men det låter jag tiden avgöra. Han vet, jag vet, vi vet vad vi sagt. Mina känslor för honom kommer alltid finnas kvar på något sätt det kan jag inte neka. Och jag kommer aldrig glömma tiden med honom, för det var den bästa, men som förändrades till en dålig tid. Men när jag blickar tillbaka, blickar jag tillbaka på allt som var bra och perfekt! Joel var den första kille som jag verkligen var kär i och gav allt för och som jag verkligen älskat med hela mitt hjärta och från topp till tå. Lite kortfattat iaf, för som sagt annars skulle jag kunna sitta här i år och dagar och skriva allt :) Jag tycker om dig!
