ewamichaela

Jag har nu funderat på hur allt var "förr".. Jag spelade ett spel som jag trodde skulle hjälpa mig, men det gjorde inte det. Det blev bara värre. Bara att jag inte insåg det förän jag flyttade till Stockholm. När jag bodde i Vimmerby var jag en falsk människa, som ljög, var otrogen, lekte med allt och alla, förstörde för folk, spelade ett spel, knullade runt, jag fejkade allt i min omkrets enbart för att jag skulle få ha det bra. Jag var redigt aldrig ärlig. Jag försökte hjälpa allt och alla när problem uppstod, men jag satte mig bara själv i skiten. Snacka om att inte tänka ett skit. Allt kändes bra för stunden, men när väl sanningen sen kröp fram blev det ett rent helvete. Jag fattar inte idag vad jag egentligen höll på med. Vem var det jag var egentligen? Inte den människa jag borde ha varit. Inte undra på att alla fick den uppfattning dom fick om mig. Jag ville bara vara snäll mot alla. Men man kan inte va kompis med alla, det går inte. Det är faktiskt bättre att ha några få äkta vänner än många och falska. Sen jag lämnade Vimmerby har jag börjat se livet på ett helt annat sätt. Jag har insätt mina fel, vad det var jag höll på med. Det är dom jag nu försöker rätta till och göra mig till en bra människa. Allt handlar om att faktiskt hitta sin livsglädje, ge fan i alla andra och sköta sitt eget. Man ska verkligen behandla människor som man själv vill bli behandlad.. Jag som jämt och ständigt tjatat om att man ska vara ärlig och tala sanning, jag har till och med ljugit för mig själv. Och det känns nu så bra att jag insätt hur allt varit och vad det är som måste göras. Det kommer ta tid att få nån att lita på en. Men jag tänker inte ge upp. Jag ska vinna över min svaghet! Jag ska bli den Michaela som jag egentligen är där innerst inne..

Jag kan framstå som den partygalnaste brud som finns som knullar runt med allt och alla, super sig medvetslös på varje fest för att få uppmärksamhet, jag kan framstå som en redig jävla bitch, som ett stort hot, som en idiot, som jag har världens bästa självförtroende, som att jag tror att jag är bättre än alla andra. Egentligen är jag en snäll person som springer runt och jagar en fotboll och som vill allt och alla väl, att alla ska bli rättvist behandlade, att alla ska ha nån vid sin sida dagligen, då ingen borde få vara ensam. Jag är inte som alla tror egentligen. Men jag har satt mig själv i skiten och har mycket att bevisa för världen och för mig själv. Det är väl så att alla människor är värda en andra chans och att alla kan förändras både på ett gott och på ett dåligt själv. Eftersom....
LIVET BLIR HELT KLART VAD MAN GÖR DET TILL!