ewamichaela

Började inatt runt halv 1 att jag började spy, låg i ca 2 timmar och bara spydde och spydde, det gjorde så ont att det bara sprutade tårar ur ögonen. Började få huggningar i hjärtat mer och mer för varje gång jag spydde. Blev räddar och räddare. Inte sovit ett skit. Har spytt sammanlagt i ca 13 timmar tror jag om inte mer. Och då har jag spytt 3 gånger varje halvtimme. runt halv 12 idag började hjärtat spöka mer och mer och jag fick knappt luft och allt bra svartnade för ögonen, det slog dubbla slag, hoppade över slag, slog långsamt, slog fort, så var bara att sätta mig i en taxi till sjukhuset. Där jag fick ta en massa prover och EKG och vad dom nu allt tog. Svimmade av ett tag och var borta i ca 1 timme. Vaknade upp och visste knappt var jag var, blev mer och mer rädd. Så kom en syster så fick prata med henne, var helt snäll och det hjälpte att prata med henne. Hon kunde lugna ner mig.. Sen kom läkaren med det mest tråkigaste besked jag fått tror jag, all min kraft, energi, ork och lycka bara sögs ur kroppen, det var som att allt bara stannade. "man måste ha ett friskt hjärta för att kunna leva länge Michaela" att höra en läkare säga dom orden, det går inte att förstå eller få in i huvudet. Jag fattar det inte än.. Har ärtv mitt hjärtproblem efter min farfars och min morfars bortgång, då flera i släkten också har drabbats. Ska tillbaka om 1 månad för att träffa en special hjärtläkare som kommer att hjälpa mig med att få medicin troligen och om det inte finns nån hjälp för det så vill jag ens inte tänka eller nämna vad som kommer att ske. För det hela är så hemskt och att jag skulle drabbas av detta hemska det trodde jag aldrig. Jag har inte innan tagit detta på allvar, men när man minst anar det så säger det verkligen bara pang. Jag kommer nu få leva efter regler i hopp om att kunna få leva ett längre liv än planerat. Varje dag kommer nu mera vara en utmaning mer än vad det redan varit. Just nu skulle jag bara vilja sticka en kvin rakt igenom mig och önskar att detta och denna dag aldrig hade kommit.. den 19 januari 2011 då livet förändrades. Jag kan inte sluta gråta, jag kan inte sluta tänka på allt. Jag vet för tillfället varken ut eller in. Jag vill bara ha hjälp... Men frågan  är om det ens finns någon hjälp.

Tack till alla som funnits vid min sida hela dagen, för alla hälsningar och allt. Det uppskattas verkligen, för just nu är det ni som ger mig den lilla orken som finns. Ni är helt underbara. TACK! jag älskar er..